Det var lördagen i Nobelveckan 2021.
Sedan rätt många år har utropet ”Äntligen” färgat torsdagens utdelning av Nobelpriset i litteratur.
På Västgöta Nation fanns denna dag många anledningar till just det ordet. Äntligen! – kunde Landskapsföreningen o Nationen åter bjuda in till Hmbygdsgasque sedan pandemirestriktionerna lättat.
Äntligen! – fick vi samlas på Nationen igen och möta gamla vänner.
Äntligen! – blev det åter sittning i stora salen, glam, stoj, sång, o allvar.
Äntligen! – installerades Maria Wold Troell och Kenny Jonsson till hedersledamöter av nationen.
Och Äntligen! fick vi höra Margareta Söderström berätta om sin far, Sixten Västgöta-Bengtsson. Hon har varit inbjuden flera gånger, gärna velat komma, men inte haft möjligheten att fara hemifrån Kungälv. Hon kom inte hit nu heller, men med hjälp av modern teknik kunde vi ändå mötas och hon kunde berätta om sin far. Snart kunde vi konstatera att hon inte stod sin far efter i berättandets konst.
Stora salen var fylld av entusiastiska västgötar, som strömmade ut inför ommöblering o dukning. Så småningom blev det återsamling, Hej bonnapöjka, Ob, Jenisej… och en bit mat. Och så äntligen, till sist, installerades Kenny Jonsson och Maria Wold-Troell som nya hedersledamöter. Proinspektor Margareta Svahn stod för presentation och inspektor Bertil Wiman för överlämnande av insignier och gåvor. Därefter berättade Kenny och Maria valda delar av västgötsk anknytning och långt nationsliv.
Att Västgöta Nation är en outsinlig brunn på vår levnads torg, det är obestridligt.
Elisabet Claesson
