Efter en lång varm sommar har hösten slagit till med sina attraktioner. Västgöta Nation i samarbete förening med Landskapsföreningen ordnade ett på alla sett värdigt högtidlighållande av Elisabeth Hesselblad, (1870-1957) som ju helgonförklarades i somras.
En stor skara intresserade mötte upp till föredragen och den åtföljande middagen.
Vår nationskaplan Andreas Wejderstam, som forskar i religionshistoria, berättade kunnigt om helgonens roll i den katolska tron. De ska tjäna som föredömen och inge hopp till människor. Helgonen visar genom sina gärningar Guds närvaro på jorden. Vid reformationen avskaffades helgontraditionen i Sverige.
Under 1100-talet fanns det ett antal lokala helgon som ansågs förtjänta av benämningen, även Västergötland hade egna, t.ex. Heliga Elin av Skövde. Deras reliker ansågs ge särskild kraft. Men för att få ordning infördes en formalisering av helgonförklaringen. Förtjänta människor förklarades först saliga, och kunde sedan bli helgon genom utförda underverk, vilka granskades och dokumenterades noggrant av en särskild kardinal. Om miraklen godkändes, blev den saliga helgonförklarad. Av svenskar har bara Heliga Birgitta och Elisabeth Hesselblad nått denna position. Birgitta är dessutom skyddshelgon. Hesselblads gärning har främst utförts inom Bigittinorden, som hon reformerade och spred över världen. Hon var känd för sin enorma omsorg om lidande människor och skyddade judar under andra världskriget. Ett 50-tal kloster tillhörande den s.k. svenska grenen av orden finns utspridda i världen. I Sverige finns den i Djursholm och Falun. Ett kloster tillhörande den äldre Birgittinorden finns i Vadstena.
Kyrkoherde Leif Nordlander från Vara hade förmånen att vara med vi de olika gudstjänster som hölls i samband med Hesselmans kanonisering och berättade om dessa. Vi fick också höra om de två mirakel som Elisabeth hade uträttat: genom förbön hade en indisk kvinna och en kubansk pojke tillfrisknat från allvarliga obotliga tillstånd. Den kubanske pojken var närvarande under högtidligheterna i Rom.
Den tredje föreläsaren var FD Alva Dahl, som har forskat i Sven Stolpes enorma brevsamling på Carolina Rediviva. Hon sökte efter Herman Hesse, och då råkat se några brev från Hesselblad. När helgonförklaringen blev nyhetsstoff kom Alva ihåg breven och letade rätt på dem och tog reda på anledningen till brevväxlingen. Sven Stolpe hade ifrågasatt om det vilohem Elisabeth grundat i Djursholm verkligen var att jämställa med ett kloster, vilket föranledde Elisabeth att replikera. Klostrets gäst- och vilohem invigdes 1923 och man valde medvetet termen vilohem eftersom det då var förbjudet att i Sverige grunda nya kloster utan regeringens särskilda tillstånd. (Förbudet upphävdes först 1977.) Hesselblad och Stolpe lär ha försonats så småningom.
För den som vill veta mer: det finns väldigt mycket att läsa på Wikipedia, se https://en.wikipedia.org/wiki/ Elizabeth_Hesselblad.
Efter en frågestund lämnade vi festsalen för en stunds mingel, och snart öppnades dörrarna igen och vi gick till de vackert dukade borden och en läcker 3-rättersmiddag. Spirituella tal hölls av 1Q Filip Dumanski, inspektor Bertil Wiman och proinspektor Margareta Svahn. Vår duktiga stora blandade kör underhöll med avancerade arrangemang av Hemlängtan, en munter Gotländsk Begravningssång, Deep River och Tove Janssons Höstvisa. Teatergruppen frestade oss med häxerier ur en kommande Macbethföreställning på Nationen, vilken vi förstås måste se. Västgötahistorier framfördes av festdeltagare, och det sjöngs och skålades flitigt. När vi till slut tågade ut sjungande Lämnen gemaken hördes bara belåtna omdömen om den andligen och lekamligen givande Helgongasquen.